Ingen insyn i Åklagarmyndigheten?

Sekretess

Kammarrätten i Stockholm har 2023-04-18 meddelat dom i mål nr 1204-23 rörande rätten att ta del av allmän handling vid Åklagarmyndigheten. 

Begäran avsåg att få ta del av eventuella åtal, utfärdade strafförelägganden (som inte omfattas av sekretess enligt 35 kap. 12-13 a.§§ OSL), beslut om icke inledd förundersökning samt beslut om nedlagd förundersökning avseende en person. I begäran anges aktuell persons personnummer och namn, men inga andra uppgifter. 

Åklagarmyndigheten avslog begäran. 

Som skäl för beslutet angav Åklagarmyndigheten att ett utlämnade av uppgifter eller allmänna handlingar av vilka framgår att en person förekommit i en förundersökning, blivit lagförd genom ett strafföreläggande eller att det har väckts åtal är, om den som begär uppgiften inte redan känner till att det finns ett ärende, ett röjande av att personen har förekommit i ett ärende vid Åklagarmyndigheten. 

I begäran specificeras personnummer och namn på den efterfrågade personen men inte ”vilka ärenden, exempelvis genom diarienummer, tidpunkt eller identifierbar händelse” som begäran avser. Mot denna bakgrund gör Åklagarmyndigheten bedömningen att det föreligger sekretess för de begärda uppgifterna.

I överklagandet till kammarrätten anfördes att Åklagarmyndighetens tolkning av undantagsregeln omöjliggör utlämnande utom i de fall den som begär ut handlingarna redan har ingående kännedom om de ärenden som begäran omfattar.

Kammarrätten gjorde ingen annan bedömning än den som Åklagarmyndigheten och överklagandet avslogs.

Undantagsbestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen

 Av 35 kap. 1 § punkten 8 offentlighets- och sekretesslagen (OSL) framgår att sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men och uppgiften förekommer i särskilt ärenderegister över brottmål som förs av åklagarmyndighet, om uppgiften inte hänför sig till registrering som avses i 5 kap. 1 §.

Av 35 kap. 1 § tredje stycket OSL framgår att första stycket inte gäller om annat följer av 2, 6 eller 7 §.

5 kap. 1 § OSL avser registrering av allmänna handlingar, dvs. myndighetens diarium. Ärenden och handlingar registreras i diariet för att skapa spårbarhet och transparens i myndighetens verksamhet. Som huvudregel ska allmänna handlingar registreras så snart de har kommit in till eller upprättats hos en myndighet.

Av 5 kap. 2 § OSL framgår att beträffande handlingar som registreras enligt 1 § ska det av registret framgå datum då handlingen kom in eller upprättades, diarienummer eller annan beteckning handlingen fått vid registreringen, i förekommande fall uppgifter om handlingens avsändare eller mottagare, och i korthet vad handlingen rör.

Av 35 kap. 6 § OSL framgår att sekretessen enligt 1 § första stycket inte gäller
   1. beslut om huruvida åtal ska väckas, beslut om att en förundersökning inte ska inledas eller beslut om att en förundersökning ska läggas ned,
   2. för uppgift i ärende om föreläggande av ordningsbot,
   3. för uppgift i ärende om strafföreläggande, förutom i de fall sekretess enligt 12 eller 13 a § skulle ha gällt för uppgiften hos domstol,
   4. för uppgift som avser omhändertagande enligt 13 § andra stycket polislagen (1984:387),
   5. för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet hos Säkerhetspolisen som avses i 1 § första stycket 1-5 eller motsvarande verksamhet enligt äldre bestämmelser, om uppgiften har införts i en allmän handling före år 1949, eller
   6. beslut om huruvida talan om självständigt förverkande ska väckas, beslut om att en utredning om självständigt förverkande inte ska inledas eller beslut om att en utredning om självständigt förverkande ska läggas ned. 

Kammarrättens dom - undantagsbestämmelserna tillämpas inte

Slutsatsen av kammarrättens dom är att undantagsbestämmelserna i OSL inte möjliggör utlämnande av allmänna handlingar med uppgifter ur Åklagarmyndighetens diarium eller andra allmänna handlingar såsom beslut om att väcka åtal, för uppgift i ärende om föreläggande av ordningsbot och om strafföreläggande, om inte den som begär ut handlingar kan ange detaljerade uppgifter om de begärda handlingarna. 

Kravet tycks vara uppställt för att säkerställa att ett utlämnande av de begärda handlingarna inte röjer sekretessbelagda uppgifter som den som gör begäran inte redan kände till. 

Utan insyn i myndighetens diarium har den som begär ut handlingar från Åklagarmyndigheten inte dessa förkunskaper. Resonemanget innebär att det är upp till den som begär ut handlingar att visa att de redan har kännedom om ärendet för att undvika att sekretess hindrar utlämnandet. Detta innebär en omvänd bevisbörda, som inte föreskrivs i OSL. 

Trots att OSL föreskriver tydliga undantag från sekretess för uppgifter i Åklagarmyndighetens diarium och vissa handlingar, såsom beslut om att väcka åtal, för uppgift i ärende om föreläggande av ordningsbot och om strafföreläggande, innebär Åklagarmyndighetens och Kammarrättens tolkning att dessa undantag i praktiken inte kan tillämpas.

Offentlighetsprincipen är grundlagsfäst och avser att ge allmänheten insyn i myndigheters verksamhet. Genom att kräva att en begäran om allmänna handlingar måste innehålla detaljerade specifikationer, såsom diarienummer eller identifierbara händelser, uppställs krav som omöjliggör insyn i Åklagarmyndighetens verksamhet och gör offentlighetsprincipen verkningslös. Agerandet är ett effektivt sätt att stänga ute allmänheten från att granska verksamheten.

Sanktionsavgift för brister i arbetet med registerkontroller

Säkerhetsskydd

Kammarrätten i Stockholm har 2024-10-22 avgjort mål nr 254-24 där en verksamhetsutövare ålagts en sanktionsavgift för överträdelser av säkerhetsskyddslagen.

Verksamhetsutövaren hade under en period inte genomfört registerkontroller för flera befattningshavare placerade i säkerhetsklass. Detta inkluderade även företagets säkerhetsskyddschef.

Av kammarrättens dom framgår följande.

”Flera personer som är placerade i säkerhetsklass har visserligen genomgått registerkontroll, men inte i förhållande till arbetsuppgifterna på Telenor. Säkerhetsskyddschefen har inte heller genomgått registerkontroll i förhållande till sina uppgifter på Telenor. Den sanktionsgrundande överträdelsen har pågått i cirka åtta månader. Det är alltså fråga om en förhållandevis lång period. En registerkontroll ska ske utifrån angiven kontrollorsak, som innebär att verksamhetsutövaren beskriver den säkerhetskänsliga verksamheten som personen ska delta i samt vilka skyddsvärden personen får tillgång till. Kontrollorsaken kan alltså variera beroende på vilken typ av verksamhet som den säkerhetsprövade personen ska delta i. Vid registerkontrollen har de aktuella personerna alltså prövats mot fel kontrollorsak, vilket är en brist ur säkerhetssynpunkt. Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att det ur sårbarhetssynpunkt är en försvårande omständighet att verksamhetsutövarens överträdelse även omfattar säkerhetsskyddschefen.”

Trots att dessa befattningshavare genomgått grundutredningar, vilket minskat sårbarheten, konstaterade kammarrätten att överträdelsen innebar en sårbarhet för Sveriges säkerhet.

Tillsynsmyndigheten hade initialt beslutat om en sanktionsavgift på 12,5 miljoner kronor, men förvaltningsrätten sänkte beloppet till 2 miljoner kronor. Kammarrätten gjorde dock bedömningen att verksamhetsutövarens överträdelse var så allvarlig att den högre avgiften var proportionerlig.